Love from Frida

Jag såg nyss en serie, då en kvinna berättade att hon hade varit med på koncentrationsläger i andra världskriget. Jag vart så berörd, det lät så hemstk, jag skulle aldrig kunna tänka mig det där.. Lyssna..

Det var en kvinna, jag minns inte hennes namn. Men hon ochhennes familj var judar. Dom togs med på ett tåg som skulle åka till Auschwitz, det tyska koncentrationslägret. Där delades dom upp i 2 grupper. I den ena gruppen stog kvinnor och barn. Och i den andra skulle männen stå i. Hennes lillebror, vissteinte var han skulle, han hade nyss fyllt 13 år och visste inte om han var man eller en pojke. Men hon bad honom att gå till sin mor, för att mödrar skyddar alltid sina barn i alla lägen. Men sen visade det sig att dom som stog i ledet bland kvinnor och barn, skulle föras direkt till gaskammaren. Hon fick skuldkänslor, hon hade mördat sin egna bror kände hon.. Hon fick panik och försökte hitta sin pappa, och sen hittade hon honom i hruppen bland män. Han som alltid såg så glad ut och alltid fick en på bra humör, stog nu när med tårfyllda ögon och såg hemsk ut. Han såg så ledsen ut. Hon sprang till honom för hon ville ge honom hennes tröst. Men en av soldaterna stoppade henne och skrek "gå, gå tillbaka till ledet!" så hon var tvungen att ställe sig i ledet igen. Men då hon kom tilbaka, upptcäkte hon att hennes mor och lillebror inte var där längre. Dom hade förts till gaskammaren så nu var hon ensam i ledet med massa andra ensamma kvinnor. Då dom gick frammet, var det en kille som vinkade vänster, och höger. Dom som skickades till höger fic gå direkt till gaskammaren. Men hon vart viftad till vänster. Dom tvingades att ta av sig alla sina kläder, sedan duscha och sedan raka av sitt hår. Dom kastade ut trasor som dom fick bära. Så där stog alla dessa kvinnor. Nakna och flintskalliga. Soldaterna kom fram och skickade dom till eb barack och sa "där finns era föräldrar" så alla sprang dit. Men då dom kom dit, så fanns det, såklart, ingen där. Kvinnorna grät och dom hörde barnens skrik efter sina föräldrar. Sen kom en soldat, och tog ut dom och pekade upp mot luften. Himlen var helt svart, stora svarta moln som kom från skorstenen i gaskammaren. Han sa "där, där är era föräldrar och er familj". Han berättade även att dom skulle hamna där i gaskammaren, men han sa en sak till. Den enda utvägen från gaskammaren var att klättra ur skorstenen. Vilket hon gjorde, kvinnan som berättade historien. Hon var ensam i hela si familj att klara sig från lägret.

Jag kanske inte skrev det så bra. Men på sättet hon sa det, med tårar i ögoonen och den där krasliga ledsna rösten. Att vara med om något sånt här hemsk, jag förstår inte..

Jag har skrivit den här texten helt själv. Alltså det är någon som berätta det men jag har inte kopierat eller hittat på någonting av den!