Love from Frida

Varför känns det som om alla har någon, förutom jag? Alla har sån tur hela tiden. Alla hittar den rätta, sen känns det som jag bara trängs in i ett hörn ensam bland alla andra.. Jag vill också ha den där känslan tillbaka. Då man kändes sig säker, skyddad och älskad. Då man får ligga i någons famn och känna att man aldrig vill komma därifrån: Jag vill också bli älskad.. Jag är omringad av det. Men jag får ingenting. Jag faller jämt för fel personer, förns förut.. I 7 månader trodde jag ja hittade min själsfrände men jag hade fel, och gick miste om allting. Nu känns allt bara så omöjligt. Som att det inte är någon idé längre att ens försöka då man inte har någon lust eller glöd kvar..

Jag har så mycket människor runt mig hela tiden, men ändå känner jag mig som världens ensammaste person, varför känner jag såhär?